Debattartikeln publicerades i Svenska Dagbladet 2024-01-29.
LKAB och H2 Green Steel (H2GS) planerar att tillverka fossilfri järnsvamp och fossilfritt stål i Norrbotten med hjälp av vätgas. Vätgasen ska tillverkas genom elektrolys som kräver stora mängder el. Till detta ska läggas andra stora planerade elkrävande industrietableringar i norra Sverige. Totalt förväntas elbehovet i Norrbotten från de största aviserade projekten öka med 20 terawattimmar till 2026 och till 40 terawattimmar till 2030. Det motsvarar cirka 15 respektive 30 procent av Sveriges nuvarande elförbrukning.
På sikt planerar LKAB att enbart producera fossilfri järnsvamp, vilket tar 70 terawattimmar el i anspråk. Det vill säga LKAB planerar att förbruka motsvarande hälften av dagens svenska elanvändning.
Inget av företagen har redovisat hur de ska säkra tillgången till så mycket el eller hur detta kommer att påverka den nordiska elmarknaden och elpriserna. I en rapport som publiceras på måndagen på Skandinaviska Policyinstitutet redovisar jag därför beräkningar på hur elpriserna och välfärden på den nordiska elmarknaden påverkas om företagen genomför sina planer.
Det nordiska elpriset ökar enligt beräkningarna i snitt med 77 procent till 2026. I Danmark som ligger geografiskt längst från Norrbotten förväntas elpriserna öka med 40 procent. I Norge och Sverige kan elpriserna förväntas öka med 90 procent och i Finland med 53 procent. Värst drabbas elkonsumenterna i Norrbotten där priset på el kan förväntas öka med 176 procent.
De högre priserna har betydande välfärdseffekter. De nordiska elkonsumenterna kommer att förlora 92 miljarder kronor i konsumentöverskott årligen. De som drabbas värst av de svenska investeringarna är inte svenskarna utan norrmännen. De kan förväntas förlora 34 miljarder kronor per år i konsumentöverskott, medan svenskarna förlorar cirka 31 miljarder kronor.
Det elkonsumenterna förlorar kommer till största delen att omfördelas till elbolagen när priserna på el stiger. Omfattningen av denna 92 miljarders årliga omfördelning ska förstås i relation till att LKAB:s investering uppges kosta 150 till 400 miljarder kronor och H2GS investering uppges kosta 60 miljarder.
En mycket kraftig antagen utbyggnad av den nordiska produktionskapaciteten med 70 terawattimmar fram till 2030 kan dämpa prisökningarna. Det genomsnittliga nordiska elpriset förväntas ändå fördubblas. Även med en så kraftig utbyggnad av produktionen drabbas Finland, norra Norge och norra Norrland hårt av högre elpriser. De kan sammanlagt förväntas förlora upp till 60 miljarder svenska kronor i konsumentöverskott.
Företagens kalkyler verkar inte ha tagit höjd för att investeringarna är så pass omfattande att de påverkar hela den nordiska elmarknaden och elpriserna. Om alla aviserade satsningar genomförs stiger elpriserna så mycket att investeringarna blir olönsamma – tillverkningen av vätgas blir helt enkelt för dyr. Med nödvändighet måste därför ett eller flera av bolagen backa från sina planer alternativt gå i konkurs.
Risken är att stora summor svenska offentliga medel läggs på att försöka gå bolagen till mötes och försöka rädda projektens lönsamhet. Ur ett elmarknadsperspektiv är det troligtvis lönlöst – det krävs för mycket överförings- och produktionskapacitet på för kort tid för att samtliga projekt i Norrbotten ska kunna genomföras. Samtidigt är behoven av utbyggnad stora i resterande delar av Norden.
Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är företagens investeringar därför en betydande huvudvärk för den svenska staten som äger LKAB. Men problemen spiller över på Danmark, Norge och Finland. De politiska beslutsfattarna i alla länder bör vara ordentligt bekymrade över LKAB:s planer och kräva svar från LKAB och den svenska regeringen på hur elförsörjningen ska kunna säkras när ett enda bolag vill lägga beslag på nästan 20 procent av den nordiska elförbrukningen.
David Sundén
ekonomie doktor, grundare och konsult i Lakeville Consulting, författare bland annat till rapporterna ”Från brunt till grönt”, ”Lönsam eller kostsam” och ”Till vilket elpris som helst” som utvärderar stålindustrins investeringar i grönt stål i Norrland