Kommunalt integrationsgap

Ny rapport: Förslag till ett självförsörjningsbaserat mått på ekonomisk integration

Självförsörjningsgraden för vissa grupper av utrikes födda är låg och integrationsgapet är betydande mellan olika grupper av befolkningen. I denna rapport undersöker vi hur stora skillnaderna är i självförsörjning mellan dessa två grupper i landets 290 kommuner. Den genomsnittliga självförsörjningsgraden i landets kommuner för gruppen med svenskt ursprung är 77 procent. Motsvarande siffra för utrikes födda med ursprung utanför västvärlden ligger på 46 procent. Det ger ett genomsnittligt integrationsgap på 31 procentenheter. Skillnaderna mellan Sverige kommuner är likaså ansenligt. De tio kommuner med lägst integrationsgap uppvisar mindre är 20 procentenheters skillnad mellan befolkningsgrupperna i självförsörjningsgrad. Detta kan jämföras med de kommuner med störst integrationsgap som alla har mer än 40 procentenheters skillnad i självförsörjningsgrad mellan individer med svenskt ursprung och icke-västerländskt. Att vi valt denna indelning motiveras med att forskning visar att det är mellan dessa två grupper som skillnaderna är som störst.

Bland kommuner med störst gap finner vi exempelvis Hällefors, Vingåker, Sorsele, Boxholm och Hofors. I andra ändan av skalan återfinnes Gällivare, Gnosjö, Salem, Täby och Upplands-Väsby med ett förhållandevis litet integrationsgap. Bland våra tre storstadskommuner intar Göteborg rank 27, Stockholm i rank 33, Malmö rank 110. Generellt är integrationsgapet något mindre för exempelvis många förortskommuner i storstadsregionerna, medan det finns större gap bland en del mer landsbygdspräglade kommuner. Den samlade bilden är inte helt entydig men vi kan se dessa skillnader mellan olika regiontyper. Baserat på denna kartläggning förordar vi att mer sammansatta självförsörjningsindex över ekonomisk integration utvecklas i syfte att vägleda insatser och policyutformning mot bättre ekonomisk integration och högre självförsörjningsgrad.

Författare: Johan Eklund, Johan P Larsson och Lars Pettersson


Om författarna

Johan Eklund är chefekonom vid Sydsvenska Industri- och Handelskammaren, professor i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Jönköping samt professor i Industriell ekonomi vid Blekinge Tekniska Högskola. Johan är även affilierad till en av USA:s främsta public policy miljöer: School of Environmetal and Policy Affairs vid Indina University. Del av sin doktorsstudier genomförde Johan vid George Mason Universitetet på Schaar School of Public Policy i Washington DC. Johan var mellan åren 2015–2022 vd för forskningsstiftelsen Entreprenörskapsforum och är sedan 2019 ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin (IVA).

Johan P Larsson är Associate Professor of Economics and Public Policy vid University of Cambridge, Department of Land Economy, knuten till Ratio och Högskolan i Jönköping, samt fellow vid Robinson College, Cambridge. Johans forskningsfält behandlar ekonomisk geografi i bred mening, med tyngdpunkt på industriell dynamik och regional tillväxt. Ett särskilt viktigt område rör s k grannskapseffekter och hur effektiva kvarter kan förstås ur ett nationalekonomiskt perspektiv. Andra tongivande ämnen är socialt kapital, invandrare och deras barns integration på arbetsmarknaden, innovationsfrågor och entreprenörskap.

Lars Pettersson är forskare i nationalekonomi vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping (JIBS). Lars har efter disputation också arbetat som analytiker vid Jordbruksverket (2005–2013), som biträdande avdelningschef för nationalekonomi, finansiering och statistik vid JIBS (2010–2013), som Associate Dean of Faculty vid JIBS (2013–2020) och som chef för Planeringsavdelningen vid Högskolan i Jönköping (2020–2022). Lars forskning och studier omfattar exempelvis frågor som rör urban- och regional tillväxt (inklusive interaktioner mellan städer och landsbygder), bostadsekonomi, infrastruktur för transporter, regelfrågor och näringslivsutveckling.