Företagens kostnader för byråkrati hamnar högt i undersökningar om hinder för tillväxt och investeringar. Regelfloran och krav som ska uppfyllas innebär ett problem för såväl enskilda företag som ekonomin i sin helhet. Detta är ett uttryck för att den politiska styrningen har juridifierats. Områden som tidigare styrdes av politiska beslut, moral eller sociala normer styrs i allt högre grad av lagar, rättsliga regler och domstolspraxis.
En konsekvens av detta är att viktiga förutsättningar för samhällets utveckling får stå tillbaka gentemot juridiskt tekniska frågor. Ofta saknas också evidens för problem som ska vara grund för att motivera varför en reglering behövs.
När EU-direktiv beslutas skall dessa implementeras i medlemsländerna, som kan välja att följa den miniminivå som EU föreskriver eller ställa mer långtgående krav. Att ställa högre krav jämfört med miniminivån kallas överimplementering och är vanligt förekommande. Detta innebär att företag i olika länder möter olika krav vilket medför ojämlika konkurrensvillkor.
Företag får högre kostnader än sina konkurrenter i grannländer, trots att reglernas ursprung är från samma EU-direktiv. Svenska företag är tydliga när det uttrycker att överimplementering är ett problem som snedvrider eller begränsar konkurrens.
Det är här som kravet på evidensbaserat underlag som ska motivera en reglering är viktigt, som kan påvisa värdet för samhället av den nytta som en regel innebär. Införs regler som inte är motiverade blir detta till förfång för samhällsutvecklingen med regler som kostar mer än de gör nytta. Det är avgörande att analyser görs redan före det att direktiv beslutas och detta arbete förutsätter en kombination av ekonomisk kompetens och god insikt i själva sakfrågan, det räcker inte med juridisk kompetens.
Regelbördan är en stor utmaning för EU:s inre marknad. EU:s gemensamma handels- och utrikespolitik som exporterande företag möter präglas av juridifieringen. Detta har satt tydliga spår och resulterat i att EU har ingått mer än 40 handelsavtal med närmare 80 länder utanför EU.
Dessa avtal har extremt hög detaljeringsnivå som innebär att de har växt i omfattning på ett dramatiskt sätt sedan 1990-talet. Från att ha handlat om att sänka tullar rör det sig numera om utvecklade regelverk som styr hur hela samhällen fungerar. Detta blir icke tariffera handelshinder eftersom det rör sig om regler som anger hur exempelvis en maskin ska vara säkerhetsklassad, vilka kemikalier som får finnas i en leksak (produktstandarder) eller detaljerade krav på livsmedelshygien som med exceptionell noggrannhet kan handla om hur ett slakteri ska vara utformat eller liknande. Det handlar också om tjänster och offentlig upphandling med regleringar om vem som får utföra tjänster, hur kommuner och stater måste utforma sina upphandlingar och så vidare.
Juridifieringen leder till enorma avtal som blir handelsbegränsande. EU:s avtal med Storbritannien är mer än 1 200 sidor långt. Det krävs juridisk expertis bara för att göra en varudeklaration som ska tillämpa de detaljerade ursprungsreglerna som handlar om att en vara som kommer från ett land som EU har ett frihandelsavtal med slipper tull.
Sveriges regering inrättade Förenklingsrådet och Implementeringsrådet 2024 för att minska företagens regelbörda och administrativa kostnader. Just Implementeringsrådet inriktas mot frågan om att undvika överimplementering, det vill säga att EU:s inre marknad fungerar någorlunda väl. Världsbanken har i studier påvisat att de icke tariffera handelshindren på EU:s inre marknad motsvarar 44 respektive 110 procent uttryckt som tullekvivalenser på varor respektive tjänster. Att motverka överimplementering är därför synnerligen angeläget och har betydelse för ekonomisk tillväxt och sysselsättning.
Implementeringsrådet har med framgång lyckats adressera frågan om hur nya EU-direktiv riskerar att leda till utebliven produktion och negativa ekonomiska konsekvenser och på det sättet kunnat hindra implementering av ogenomtänkta förslag. EU-initiativ om att utöka regelverken har förhindrats tack vare Implementeringsrådets arbete och sofistikerade beräkningar. Två talande exempel är förslagen om revideringen av avskogningsförordningen och green claims som i båda fall skulle ha inneburit väsentligt högre kostnader för Europas företag.
Implementeringsrådet drivs som en statlig kommission och har mandat för sitt arbete fram till den 31 december 2027, sedan vet vi inte om Sverige kommer bedriva ett medvetet arbete för att begränsa överimplementering och göra sin röst hörd på samma sätt inom EU. Det är logiskt att följa exempelvis OECD:s uppfattning att regelförbättringsarbetet fungerar bäst i en central placering nära regeringsmaktens kärna, och placera Implementeringsrådet i statsrådsberedningen.
Sven Kristensson, ordföranden Skandinaviska Policyinstitutet
Lars Pettersson, vd Skandinaviska Policyinstitutet och forskare JIBS
Johan Eklund, vd Sydsvenska Industri- och Handelskammaren, professor BTH
