Debattartikeln publicerades i Dagens Nyheter 2025-05-28.
När stora delar av Iberiska halvön nyligen släcktes ner efter ett dramatiskt elavbrott blev konsekvenserna genast synliga. Tunnelbanor stannade, kommunikation slogs ut och reservkraft fick sättas in för att hålla sjukhus i drift. De exakta orsakerna är ännu inte utredda, men situationen exponerar ett faktum: moderna elsystem med hög andel väderberoende elproduktion är känsliga för störningar om systemfunktioner, balans och redundans inte säkras.
Sverige är på väg i en liknande riktning. Andelen el från väderberoende kraft, framför allt vind, har ökat kraftigt på bara några år, samtidigt som planerbar kraft tagits ur drift. Det som på ytan ser ut som en kostnadseffektiv lösning på klimatfrågan kan i själva verket skapa ett elsystem med ökad instabilitet, sämre leveranssäkerhet, stigande dolda kostnader och försämrad hållbarhet.
Vi har i en studie, som på tisdagen publiceras av Skandinaviska Policyinstitutet granskat hur svensk energipolitik har utvecklats under senare år. Vår analys visar att stora och avgörande delar av elsystemets faktiska funktion inte beaktas i beslutsunderlagen, varken i utredningar från statliga myndigheter eller i prestigefyllda forskarrapporter som SNS Konjunkturråds senaste publikation.
Det handlar inte bara om elproduktionens mängd, utan om hela systemets förmåga att fungera i realtid, varje sekund, varje dag. Ett robust elsystem kräver fyra saker: tillräcklig mängd energi, tillräcklig momentaneffekt, hög elkvalitet och stabil leverans. Alla dessa dimensioner måste samverka. Utan planerbar kraft som vatten- och kärnkraft riskerar systemet att tappa sin inbyggda tröghet och justeringsförmåga. Det är just denna typ av systemegenskaper som många modeller förbiser.
Det är dessutom stor skillnad på vad ett enskilt kraftverk kostar att bygga och driva och vad det kostar att integrera kraftverket i ett fungerande system. Att bara titta på ”kostnaden per kilowattimme” för vindkraft, utan att väga in balanskostnader, transmissionskostnader, lagringsbehov och konsekvenser för övrig produktion, ger en falsk bild av lönsamhet.
Detta gäller särskilt när merparten av vindkraften producerar el långt från konsumtionscentra och ofta vid tidpunkter då efterfrågan är låg. Resultatet blir ett ökat behov av nätutbyggnad, export och reserver, och därmed ökade kostnader för hushåll och företag.
Samhällskostnaderna för balanskraft har redan ökat snabbt i takt med vindkraftens expansion. Svenska kraftnät bedömer enligt sin balansrapport 2023 att Sverige kan komma att sakna planerbar effekt redan vintern 2025/2026. Detta är inte ett akademiskt antagande, utan en kalkyl från den systemansvariga myndigheten. Samtidigt är systemkostnaden för överproduktion ett växande problem, vilket ytterligare försämrar den redan dåliga ekonomin för vindkraft.
I Tyskland, Danmark och Finland – som alla har hög andel väderberoende kraft – har elpriserna blivit mer volatila, balanskostnaderna skjutit i höjden och marknadslogiken satts ur spel.
Utöver detta finns systemrisker som uppstår när aktörer får ersättning för att fortsätta producera trots negativt elpris, eller när el produceras på ett sätt som gör den otillgänglig för svenska konsumenter. Systemeffektiviteten urholkas. I Tyskland, Danmark och Finland – som alla har hög andel väderberoende kraft – har elpriserna blivit mer volatila, balanskostnaderna skjutit i höjden och marknadslogiken satts ur spel.
Detta är inte ett argument mot förnybar energi. Men det är ett argument för att vi måste sätta in varje kraftslag i sitt faktiska sammanhang. Att räkna rätt är också en klimatåtgärd. Vi föreslår därför fyra principer för ett mer verklighetsförankrat beslutsfattande.
- Systemfunktion först. Ett elsystem fungerar inte om det bara består av billig produktion. Det måste också vara robust, flexibelt och kunna hantera variation i efterfrågan och tillgång. Ett kraftslag som inte bidrar till systemets styrka riskerar att underminera det. Därför måste vi i varje energibeslut väga in hur tekniken påverkar balansen, trögheten, nätbelastningen och leveranssäkerheten.
- Samhällsekonomisk analys på riktigt. Det räcker inte att räkna kostnaden per producerad kilowattimme. Kalkyler måste inkludera hela kostnaden för att hålla systemet i gång: transmissionskostnader, balanskostnader, behov av extra reserver och andra externa effekter – sociala, miljömässiga och ekonomiska. Det är först när dessa dimensioner läggs till som vi kan tala om lönsamhet i meningsfull bemärkelse.
- Planering med helhetssyn. Dagens politik präglas alltför ofta av teknikdrivna satsningar utan koppling till helhetens behov. Vi behöver i stället en planering som utgår från elsystemets funktion och samhällets faktiska efterfrågan. Det kräver att man ser längre än till ett enskilt kraftslag, ett valår eller ett subventionsprogram.
- Hållbarhetsfrågorna måste hanteras på allvar. Hållbarhetsbegreppet behöver definieras och konsekvenserna av olika systemalternativ måste analyseras grundat på faktiska resultat beträffande resursanvändning, utsläpp, inverkan på livsmiljön för människor och djur, avfallshantering med mera. Alla kraftslag bör avkrävas planer för hantering och säkring av ekonomiska resurser för avveckling av uttjänta anläggningar. Riksrevisionen har redan kritiserat frånvaron av planer för de stora mängderna miljöfarligt avfall från sol- och vindkraft.
Energisystemet är samhällets blodomlopp. Det förtjänar att behandlas med respekt, långsiktighet och precision. För att undvika framtida kriser måste vi tala klarspråk om dess verkliga funktion och dess verkliga kostnader. Det är dags att åter sätta samhällsekonomin och systemstabiliteten i centrum för svensk energipolitik.
Per Fahlén, professor emeritus i energi och miljö, Chalmers tekniska högskola och ledamot i Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA)
Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi och senior forskare vid Institutet för Näringslivsforskning (IFN) och ledamot i IVA
Mats Nilsson, docent i miljöekonomi, institutionen för samhällsvetenskaper, Södertörns högskola