”Självförsörjning” har under de senaste åren florerat i integrationsdebatten. Begreppet syftar på huruvida en persons sysselsättning genererar en inkomst som täcker deras försörjning, vilket också ger en indikation på hur väl etablerade de är på arbetsmarknaden. I våras kom tom. beskedet att ”självförsörjning” infördes som ett nytt mått i vårändringsbudgeten för 2024.

I Svenska Dagbladet (22/8) skriver statsminister Ulf Kristersson och migrationsminister Maria Malmer Stenergard om Sveriges invandring i relation till självförsörjningsgrad. De menar att Sveriges tidigare höga asylinvandring har överbelastat integrationssystemet, vilket har lett till problem som utanförskap. De beskriver hur regeringen har stramat åt invandringspolitiken, vilket har resulterat i att fler nu lämnar landet än invandrar. Fokus ligger på att prioritera högkvalificerad arbetskraft och stärka integrationen genom minskade bidrag och högre krav.

Johan Eklund har tillsammans med Johan P. Larsson skrivit boken ”Det nya utanförskapet – självförsörjningens utveckling och välfärdsstatens framtid”. I boken lyfter författarna frågor om vad utanförskap och en låg självförsörjningsgrad får för konsekvenser för ekonomin, den svenska modellen, samt för tilliten i samhället.

Eklund välkomnar den linje som Kristersson och Malmer Stenergard förespråkar i artikeln.
– Låg självförsörjningsgrad och ett ansenligt integrationsgap underminerar den svenska välfärdsmodellen. En ”självförsörjningslinje”, där enkla jobb sköts av dem som idag saknar självförsörjning, är den enda rimliga vägen framåt.