Debattartikeln publicerades i Göteborgsposten 2024-07-25.
En betydande del av befolkningen har inte sådana inkomster som krävs för att vara självförsörjande. Visserligen har Sverige en hög sysselsättningsgrad jämfört med de flesta andra länder i Europa, men samtidigt är det många som inte har inkomster från arbete som innebär förmåga att försörja sig själv. Det finns idag omkring 1,8 miljoner individer i arbetsför ålder (20-64 år) i Sverige som inte försörjer sig själva. I denna siffra ingår omkring en halv miljon studenter.
Skälen till att inte vara självförsörjande är många, förutom att ingå i gruppen studenter. Det kan handla om att många har deltidsarbeten eller att arbetade timmar av någon anledning begränsas så att inkomster blir låga. Arbetslöshet, eller att av olika orsaker vara helt utanför arbetsmarknaden bidrar också till att självförsörjningsgraden kan bli låg. Hundratusentals individer i arbetsför ålder är dessutom helt passiva utan någon uppenbar anledning. Lågkonjunkturen vi genomlever innebär att det finns risk för att många personer och hushåll får en försämrad självförsörjningsförmåga. På kort tid har arbetslösheten växt från drygt 7 procent år 2022 till 8,9 procent i april 2024.
Stora skillnader mellan grupper
Sedan lång tid har Sverige ett betydande integrationsproblem som visar sig i att det finns stora skillnader mellan olika grupper av befolkningen när det kommer till självförsörjning. Arbetslösheten bland utrikes födda är ungefär tre gånger så hög jämfört med gruppen med svenskt ursprung (inrikes född med två svensk födda föräldrar). Integrationsproblemet har sedan Tidöavtalet upprättades uppmärksammats av regeringen. I mitten av maj 2024 annonserade regeringen fem nya delmål för integrationspolitiken, varav ett är ekonomisk integration. Detta delmål har målsättningen att andelen utrikes födda som arbetar och försörjer sig själva ska öka. Självförsörjning är därför en uttalad politisk målsättning. Regeringen lyfter särskilt fram skillnaden mellan inrikes födda och utomeuropeiskt födda.
I två rapporter som publiceras vid Skandinaviska Policyinstitutet studeras dels kommunala integrationsgap mellan inrikes födda och icke-västerländska invandrare, dels presenteras ett livscykelperspektiv på skillnader i självförsörjning. Skillnaden i självförsörjning är betydande mellan inrikes födda och icke-västerländska invandrare, 77 procent jämfört med 46 procent. Statistiskt är det befogat att tala om helt separata grupper. Livstidsinkomsterna ser dystra ut för vissa grupper, vilket har konsekvenser för bland annat pensionssystemet.
Livstidsinkomsterna ser dystra ut för vissa grupper, vilket har konsekvenser för bland annat pensionssystemet.
Gap för ekonomisk integration har i en av studierna beräknats för alla Sveriges 290 kommuner. För alla kommuner kan vi se att integrationsgapet är stort, det varierar mellan som lägst 16 procentenheter till som högst 47 procentenheter. Bakom denna statistik finns ett mycket betydande och för Sverige nytt utanförskap. I samtliga svenska kommuner klarar sig gruppen med svenskt ursprung bra, men i de kommuner med störst integrationsgap saknar två tredjedelar av icke-västerländska invandrare självförsörjning.
Går bättre i storstadsregionerna
Det geografiska mönstret är inte på ett enkelt sätt entydigt, men vi kan uttolka att kommuner som tillhör storstadsregionerna Stockholm, Göteborg, Malmö och delar av Götaland har något mindre integrationsgap jämfört med de s.k. ”skogslänen”. Göteborg har t.ex. ett relativt litet integrationsgap på 22 procent. Det största gapet finns alltså inte i våra storstäder utan på mindre orter som exempelvis Vingåker och Ronneby. Ett undantag finns för kommuner i allra nordligaste delen av Sverige som också tillhör kategorin med ett något lägre integrationsgap. I studierna gör vi också en jämförelse där vi använder Sverige Kommuner och Regioners kommungruppsindelning, och även jämförelser mellan dessa kommungrupper verifierar det geografiska mönstret.
Integrationsgapet är både betydande och varierande mellan svenska kommuner. En stark lokal arbetsmarknad förefaller vara en viktig faktor som kan dämpa integrationsgapet men tycks inte kunna eliminera detsamma. Att det nu finns ett delmål för integrationspolitiken är mycket viktigt. Framgent kommer det vara betydelsefullt att kunna följa upp och utvärdera hur olika insatser för att öka självförsörjning bland utrikes födda fungerar och att utvecklingen utvecklas i riktning mot målsättningen.
Johan Eklund, professor Blekinge tekniska högskola och Internationella handelshögskolan i Jönköping, chefekonom Sydsvenska handelskammaren
Åsa Hansson, docent Lunds universitet och Ratio
Lars Pettersson, forskare Internationella handelshögskolan i Jönköping, Forskningsledare Skandinaviska policyinstitutet
